Lars Vilks mästerbygge Nimis!
Bitarna föll på plats, flödet ledde mig till magiska upplevelser och galna äventyr, möten väckte sidor hos mig som jag länge längtat efter.
Alla dessa underbara delar av livet! Det kan låta så simpelt och det är precis vad det är, så simpelt men samtidigt så otroligt komplext. När vi slutar söka febrilt utanför oss själva så kommer insikterna. Då kommer människorna, mötena och händelserna som behövs i just det ögonblicket för att få dig att djupna och föra dig vidare på din väg i livet.
Sommaren började med ett otroligt flyt och jag insåg vilken vikt en öppen inställning och ett öppet hjärta har. Jag liftade söderut till skåneland och träffade underbara vänner. En riktigt häftig upplevelse var utflykten till Lars Vilks fantastiska Nimis där vi alldeles ensamma klättrade omkring barfota och halvnakna, genomblöta av regn och havsbadande. Vi ylade några sena vårskrik högst uppe i tornen på detta makalösa domedagsbygge och med armarna uppsträckta mot himlen sköljde regndropparna och frihetskänslorna över mig. Vilket otroligt jävla bygge! Just då och där befann jag mig i ett annat universum, dimman över klipporna och den mäktiga naturen förtrollade och vi kunde lika gärna befunnit oss i Amazonas. Det var magiskt.
I det ögonblicket hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag dom kommande månaderna skulle få uppleva uppvaknandet, att jag skulle kliva in i den verkligt magiska värld som ständigt omger oss, det var bara en försmak av vad som skulle komma. Jag inser att jag inte riktigt varit närvarande men vart har jag hållit hus om jag varken varit i mig själv eller utanför. Har jag inte existerat? När man helt plötsligt vaknar upp känns allt som varit tidigare mer som ett icke-varande. Ett icke-existerande, i vilken grad det nu är möjligt. Eller kanske kan man se det mer som en lång dvala. Jag tog i alla fall det röda pillret men istället för att vakna upp till den hårda värld Neo vaknade upp till mötte jag det gudomliga i och utanför oss och jag såg allt med extrem klarhet.
Sommaren blev riktigt spirituell och naturnära. Festivaler, musik, dagligt dansande , energiarbete, healing, sound healing, dagligt mediterande, bhajans, långa sommarnätter, shamankurser och livsförändrande ceremonier och riter, öppna hjärtan, kärlek, sweat lodge-insikter, stillhet och tystnad, rörelse och liv, sagor, skog, att känna och leva nära naturen, uppfriskande morgondopp i forsar och sjöar, soluppgångar och solnedgångar, barfotasommar, kramar, närhet, långa samtal, korta samtal, djupa samtal, ytliga samtal. Allt har varit så givande och det är precis vad det är om man är närvarande och accepterande. Ju mindre du trycker undan desto mer kommer till dig. Öppenhet!
Nu har jag varit i Stockholm i en vecka och sakta sluter jag mig. Staden pulserar av liv och värmen ger en riktig storstadskänsla, lite som en sensommardag i Barcelona. Det är aldrig tyst här, och jag är aldrig riktigt ensam. Jag hittar ingenstans att ladda batterierna och jag får kämpa hårt för att hålla mitt sinne och mitt hjärta öppet. Det är hektiskt och galet men samtidigt väldigt lärorikt. Droger, osunt leverne, materialism, pengar- och statuskåthet omger mig överallt. Jag hänger med metrosexuella småkids, machomän och dampiga skatare. Vi nosar försiktigt på varandras världar och jobbar med att acceptera och att inte trycka undan. Jag jobbar med att känna kärlek både till mig själv och till allt det som för mig är så främmande. Jag jobbar på den där öppenheten och inser att om jag har svårt att känna kärlek till dessa människor pga olikheter så måste det vara ännu svårare för dom att känna kärlek till det som är främmande och ologiskt i deras ögon.
Stockholm tar sakta död på mig men jag har mina läxor att lära här. Sommaren har gett mig verktygen att använda och nu bygger jag min stabila grund för att leva livet med ett öppet sinne och ett hjärta fyllt med kärlek. Klyshigt but ohh so true!
Kärlek och värme mina fina vänner!
